Bokuppslag.
Text
Upphov: Okänd. Stockholms stadsarkiv

F.d. kanslisten Johan Alfred Menell, 44, häktad för lösdriveri den 2 juli 1887 – förhörsprotokoll

Menell greps då han besvärade flera personer på Österlånggatan med tiggeri. En dryg vecka tidigare hade Menell föranlett konstapel Sahlin att skriva ett P.M. Menell hade även tagits in för förhör nyårsaftonen 1886. I länklistan till höger kan du följa John Alfred Menells kontakter med polisen.

I det här förhörsprotokollet står: 

"Stockholms Polis.
Detektiva Afdelningen. 

Förhörsprotokoll Lördagen den 2 juli 1887.

Nr 434 Menell, Johan Alfred, f. kanslist häktad för lösdriveri.

Signalement: Längd: 1,65 meter. Kroppsbyggnad: klen. Hår: ljust. Skägg: Dito. Ögon: blå. Näsa: rak. Mun: Ordinär. Panna: Dito. Särskilda kännetecken: -

Af polisöfverkonstapeln vid Detektiva Afdelningen Johan Jansson instäldes för mig den 2 juli 1887 f. kanslisten Johan Alfred Menell af följande anledning:

Bemälde Menell hvilken varit af polispersonalen sedd stryka omkring sysslolös här i staden, hade i dag, såsom saknande arbete, bostad och medel till uppehälle anhållits af konstapeln No 72 Claes Wilhelm Johansson å Österlånggatan, emedan Menell derstädes besvärat flere personer med betleri hvarefter Stockholms fattigvårdsnämnd profvat saken och enligt närlagde remiss med Menells öfverlemnande till behandling som lösdrifvare förklarat, att understöd jemlikt § 2 i gällande fattigvårdsförordning icke kunde i afseende å Menell ifrågakomma.

I sammanhang härmed skulle anföras:

att Menell den 31 juli 1885 af Öfverståthållare Embetet undfått varning för sysslolöshet;

att han den 31 December 1886 för lösdrifveri meddelats varning, som blifvit i polisunderrättelser kungjord samt,

att han den 18 juni innevarande år meddelats enskild varning för enahanda förseelse.

Häröfver hörd, förklarade Johan Alfred Menell

att han medgåfve det han för närvarande vore och alltsedan en längre tid tillbaka varit i saknad af sysselsättning och medel till sitt uppehälle;

att han förnekade att hafva betlat vid det nu angifna tillfället, men erkände det han ofta förut nödgats för sitt uppehälle begära allmosor; samt,

att han vidgingo hvad eljest om honom här ofvan anförts.

Beträffande sina lefnadsomständigheter uppgaf f. kanslisten Johan Alfred Menell att han är född den 26 juni 1843 i Qvillinge socken af Östergötlands län, son af Länsmannen Johan Menell och dennes hustru Fredrika Charlotta, att han är senast mantalsskrifven och, på sätt hans prestbetyg jemväl gifver vid handen, kyrkoskrifven i Stockholms stad och St: Nicolai församling sedan 2 mars 1885, att han vistats i föräldrahemmet till 1862, derunder han vid 16 års ålder konfirmerats i Qvillinge församlings kyrka; att han derefter haft plats som biträde hos Stadsnotarien Ahlström i Norrköping till han i April månad 1864 inskrefs som kanslist vid länsstyrelsen i Linköping, der han tjenstgjort till januari 1875; att han derpå vistats i Norrköping till den 1:sta juli 1876, då han erhållit anställning som extra ordinarie tjensteman vid postkontoret i Malmö till den 1 november samma år, hvarefter han ånyo vistats i Norrköping till den 1 februari 1877, då han begaf sig till Stockholm, hvarest han hade plats hos Fil. Doktor Rudebeck till maj månad 1880, samt att han sedermera endast tillfälligt haft sysselsättning med skrifgöromål och under hela tiden vistats här i Staden, med undantag af en kort tid på hösten 1884, då han uppehållit sig i Wisby.

På grund af hvad sålunda förekommit ansåg jag att f. kanslisten Johan Alfred Menell utan att ega medel till sitt uppehälle underlåter att efter förmåga ärligen försörja sig och tillika gjort sig skyldig till förseelse, som afses i 40 § 2 mom. kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant detta lagrum lyder enligt kungl. förordningen den 12 juni 1885, i följd hvaraf jag fann Johan Alfred Menell böra såsom lösdrifvare behandlas;

och som Johan Alfred Menell blifvit varnad för lösdrifveri, enligt meddelande i Polisunderrättelser den 11 januari 1887 (N:r 3) lät jag jemlikt 3 § 1 mom. lagen angående lösdrifvares behandling, jemförd med § 41 kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådant detta lagrum lyder enligt kungl. förordning den 12 juni 1885, nu inmana Johan Alfred Menell i häkte för överståthållare-embetets vidare förordnande.

A.M. Johansson
Stadsfiskal"

Mitt i protokollet har någon klistrat in en notis ur Stockholms Nyheter, den 12 augusti 1887. I notisen står:

"Ändtligen slut. I fredags slutade i Visby förre landskanslisten Janne Menell sina dagar, efter att under en följd af år varit mer utsatt för lyckans skiftningar än de flesta. Hvilken stockholmare minnes ej den lilla skrangliga figuren med den grofva basrösten som på hufvudstadens promenader ständigt var redo att sticka fingret i knapphålet på den mötande och på det förbindligaste sätt i verlden vigilera en hacka. Sin kommunala bana slutade M. till följd af en tidningsartikel, i hvilken han reflekterade öfver huru olika ödets lotter falla, ty en landshöfding har för en half timmas arbete om dagen circa 15000 kr. i lön och en landssekreterare för några få timmars arbete om dagen omkring 7000 kr. men en extra ordinarie för det trägnaste dagsarbetet icke ett öre."

Redan på första sidan finns en anteckning om vad rättsväsendet gjorde med Menell och vad som sedan hände med honom:

"5/7 öfverl. Till K. B. i Wisby
Död d 5/8 1887 se andra sidan"

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad